APieceOfMe

♥

Mänsklighet...förstår mig ej på mänskligheten, människan och dess beteende.

Varför beter man sig som människa som svin ibland..även mot sina VÄNNER. Vänner är någon man älskar, vill vara med, litar på, skrattar med och åt...har roligt med, kan gråta med, som man pratar med och lyssnar på.

Förstår mig inte på människor som beter sig som någon annan än sig själv. Att man säger att allt är bra, fast det inte är det. Vissa saker går inte att dölja. Varför låtsas man?

Om man har ett problem så vill man lösa det, med personen det gäller inte med halva stan och så kallade "vänner". Har man något att säga säger man det till personen det gäller. Vågar man inte det säger man inte det till någon annan heller.

Är det vänskap att låtsas vara någon man inte är för någon annan?

Om du måste låtsas och inte kan vara dig själv så vet jag inte om jag kan och vill vara din vän. Jag vill ha dig ingen annan.

Min vän är ärlig, pålitlig, sig själv både i bra och dåliga dagar. Man arbetar tillsammans, like a team.

Man måste behandla äkta vänskap som ett kärleksförhållande...med ömhet, ärlighet, tillit, humor och sorg, skratt och gråt. Man måste vara varsam med det man har och visa för människor som betyder något för en att de verkligen betyder mycket för en så att dem vet det.

Säger du inte det idag så kan det vara för sent imorgon. Tänk på det.

Älska varandra, dig själv och andra. Va ärliga och er själva, det bör man kunna vara med en VÄN.

I look around me
But all I seem to see
Is people going nowhere
Expecting sympathy
It's like we're going through the motions
Of a scripted destiny
Tell me where's our inspiration

Sometimes I feel like everybody's got a problem.
Sometimes I feel like nobody wants to solve them.